Äntligen kväller

Jag har verkligen fantastiska medarbetare. Maken till solidriskt gäng går nog inte att få. I lägen som nu, när vi är pressade med jobb från alla håll, så är det helt underbart att se att alla sträcker fram händerna och försöker hjälpa varandra lite till. Jag gillar verkligen att arbeta i grupp, ja jag gillar till och med att sitta i kontorslandskap. Låter kanske konstigt men det är i relationer jag tycker att det händer mest.

Och händer mycket gör det…

Idag har beredningar och delegationer, dvs våra politiker, varit inne på SKL. Det togs beslut om remissvaret på psykiatrilagsutredningen, vi hade en infopunkt om överenskommelsen för 2013.

På förmiddagen var det styrgrupp för Självskadeprojektet. Nu börjar det lossa och det planeras en massa aktiviteter i de tre noderna.

Kvällen ägnade jag åt årets prestationer. Sista officiella dagen för att komma in med material var idag, och nu återstår bara lite slutspurt för några. Nästa vecka ska Socialstyrelsen börja sin bedömning. Usch vad spännande det är. Jag ser att många kommuner och landsting verkligen gjort en kraftansträngning för att få till allt. Samtidigt syns det att en del faktiskt inte har riktig ordning varken på papper, ansvarsfördelning eller informationsspridning.

Ja, jag menar inte att vi på SKL är perfekta och särskilt inte jag som har för mycket i huvudet och inte alltid är så petnoga som skulle behövas. Kanske just därför kan jag se att många skulle kunna jobba effektivare med lite mer struktur.

Nu är tåget framme i Uppsala och jag hemma om en halvtimma

Mötesmaraton

Om det finns någon tävling i möten så tror jag att jag har stor chans i den. Gått från det ena mötet till det andra hela dagen inkl lunchen. Klart man undrar om det är rätt använd tid. Men när jag nu summerar dagen på tåget hem tycker jag att det var ett antal konstruktiva möten. Allt från skrift om första linjen, IT projekt och möte med Nationella Healthy Cities-nätverket till anställningsintervju på telefon.
Även idag fått en del reaktioner på Agendainslaget i söndags kväll. Förvånansvärt många positiva, även om en del självklart är besvikna att jag inte rakt av vill säga att vårt system är rättsosäkert. Det kan jag inte stå för att det är, men jag önskar att vi som samhälle vill öka ambitionsnivån kring rättssäkerhet i detta område.

Tvångsvård och rättssäkerhet

Jag är just nu på väg till Stockholm för att vara med i direktsändning i Agenda. Det ska handla om tvångsvård och hur rätssäkert vårt system är. Vilken ställning har patienten gentemot chefsöverläkare och domstol. Lite prirrigt kan jag erkänna. det är ett svårt ämne, Jag ska göra mitt bästa. Det är i alla fall bra och ett steg framåt att det finns intresse för de här frågorna och att psykiatrins alla delar kommer upp till diskussion.

Tänk om man visste

Ja tänk om man i förväg kunde veta vad som kommer att vara viktigt och givande och vad som inte lyckas. Har den här veckan varit med om avslutningen på projektet Bättre vård-Mindre tvång som varit mer framgångsrikt än jag vågade tro.Idag kom en dam till SKLs reception och bad att få en affisch – beskrivningen av barns utveckling, risk och friskfaktorer har fått stor efterfrågan. När Tomas och Fredrik var i Bryssel fick de bevis på att den var intressant även utanför Sverige. Samtidigt visar en titt nu på eftermiddagen i alla mina mappar att det är många tankar och många långa skrivna rapporter och förslag som det aldrig blev något av. Men man måste pussa många grodor för att hitta en prins och så är det nog även med idéer.
Igår träffade vi några myrforskare som har matematiska simuleringsprocesser för beteende som kanske även vi kan använda. Vi hade möten om IT projekt, skolutveckling, vårdinnehåll, barn och unga, samordningsfunktionen, tittade på förstalinjesskrift, färdigställde rapport och mycket mer. Vad av detta blir det något av? Men om man inte försökt blir det ingenting.
Nu är det helg och dags att knalla runt bland får och höns. Det ger perspektiv och ny kraft.