Sociala investeringar och duktigare doktorer

 

nt 26 junÄven i år kommer sociala investeringar vara aktuella i Almedalen. I senaste numret av Dagens Samhälle finns ett långt reportage om Norrköping och vår temaledare Louise Källbom. Kul att deras arbete uppmärksammas. Intresset för att på olika sätt avsätta pengar, eller öronmärka resurser, för tidiga insatser är stort. En uppskattning säger att det nog är sammanlagt drygt en miljard som avsatts för sociala investeringar. Vi har skickat ut en enkät som ska kartlägga mer noggrant hur satsningarna ser ut och vilket stöd kommunerna behöver. Redan nu innan svarstiden har gått ut har ett par hundra svar inkommit. Det verkar som det upplevs angeläget att svara. I början på hösten hoppas vi kunna redovisa resultatet.

I Dagens Medicin uppmärksammas en annan del av vårt utvecklingsarbete. METIS projektet har tagit fram en kurs kring lagstiftning mm för utlandsstuderande. Vi hoppas att dessa läkare kommer till Sverige och jobbar efter examen. Då är kunskap i svenska lagar och regelverk viktigt. Kul att vi kan erbjuda något som många specialiteter kan ha nytta av. Det verkar som den ökade tillströmningen av blivande psykiatrer, ST-läkare, håller i sig.

bild Tove metis

 

 

 

Ge oss data och analys – inte skäll!

Ibland blir jag trött på Socialstyrelsen.
Det är väl jättebra att de påtalar olika brister, att de uppmärksammar de stora behoven, att de också sett de stora hälsoskillnaderna och våra svårigheter att möta behoven.  Men det är inte avsaknad av eländesbeskrivningar vi lider av, utan brist på konstruktiva lösningar. Socialstyrelsen är en av de myndigheter som har till uppgift att ge kunskapsstöd. De enda som har tillgång till persondata för hela landet och därmed möjligheten att förse kommuner och landsting med data för förbättringsarbete. Vi behöver nu att Socialstyrelsen gör sitt jobb och ger oss det stöd som de hela tiden utlovar att de ska, men inte uppfyller.

Det finns ett antal utlovade kunskapsöversikter, tydligt ställda frågor, som landsting och kommuner fortfarande väntar svar på. Vi har inte fått tillbaka inrapporterade data på ett sätt som är användbart. De data som Socialstyrelsen kom med i sommarens rapport, och som de nu säger sig ha uppdaterat, saknar analyser som ger hjälp till hur vi ska lösa problemen.

Det finns ett stort antal människor som sliter hårt i kommuner och landsting för att förbättra vården. De behöver hjälp och stöd – inte skäll. SKL bedriver en mängd utvecklingsarbeten men saknar ofta en aktiv partner i Socialstyrelsen som praktiskt skulle kunna bidra i utvecklingsarbetet.

Usch, det blev en gnällig krönika när jag egentligen är glad efter en händelserik vecka. Nätverkskonferens i Sundsvall. Jättehäftig förstalinjen kick-off med massor av enheter, arbetsmöte med utvecklingsarbete kring integrerade verksamheter.

Det kommer att ljusna.
Det blir bättre!

 

Hur ska vi använda data på ett bra sätt

big dataFörra veckan, var liksom många andra, mycket händelserik. Många bra samlingar av olika slag där viljan att förbättra samhällets insatser var på topp. Många vill verkligen mycket men hur ska vi veta vad vi ska göra, vad som är bäst för barnen, mest kostnadseffektivt och möjligt att göra med de mänskliga resurser och lagar vi har i Sverige idag?

Vi hade också en rad möten som handlar svårigheter att med gällande lagstiftning kunna samla data och utvärdera nya verktyg och modeller, följa upp de insatser som ges i olika verksamheter. Dagens lagstiftning går verkligen inte i takt med de önskemål som samhället har på att verksamheter ska kunna veta och visa att de ger de insatser de borde.

Samtidigt är vi alla överens om att man ska vara rädd om människors integritet, att vi inta ska samla data som kan ge negativa effekter. De system vi har idag med persondata lagar, olika bestämmelser beroende på om det är Socialtjänst lag eller Hälso- och sjukvårdslag vi vill följa upp.

När jag hemkommen ser mina reklamerbjudan inser jag att ICA vet mycket mer om sina kunder än någonsin sjukvården. jag inser också att de använder sin data för att förbättra sina processer i detta fall att få mig att handla mer. Men jag har också förstått att de använder en hel del av sina data att se till att affären har det jag behöver handla när jag kommer. Så jag har ju också nytta av det.

Det här med hur vi borde hantera kunskap och data när vi faktiskt har möjlighet att göra det med all vår teknik, är riktigt svårt. Jag blev så glad när jag hittade en krönika igår i SVD: Svaret på humanioras kris av Alexander Borg.

Det finns några som verkligen funderar på vad som händer med världen när vi har tillgång till en nästan obegränsad mängd data. ”Uncharged. Big data as a lens of human culture” är en bok av två unga forskare från Harvard, Erez Aiden och Jeane-Baptiste Michel. I boken beskrivs hur vår utveckling sett ut. Att vi alltid samlat data men att vi nu kan göra det i en helt annan omfattning än tidigare och att vi också, om vi vill och kan göra det på rätt sätt, har möjlighet att använda den på helt annat sätt än tidigare.

Det beskrivs talande hur vi tidigare utgått från att analys av orsak och verkan var det som drev oss framåt. Nu med stora mängder data är det snarast en massa jämförelser och mönster mellan samtidigheter som ger oss kunskap. Om jag förstår krönikan rätt försöker forskarna i sin bok slå ett slag för att vi ska kombinera nya tiders stora tillgång av data med kloka analyser av forskare. De vill se inte bara naturvetenskapliga forskare utan att detta är ett område där även humaniora behövs.

Vi står inför, eller är mitt i, en stor förändring. Den liksom bara sker för många av oss utan att vi riktigt hinner med. I en tidigare artikel förra året beskrivs hur Big data gör om vår värld.

Jag är övertygad om att vi måste se över våra lagar och bestämmelser som styr hur vi använder data i sjukvården, socialtjänsten och skolan. Om vi har det som vi har det nu kommer vi in i ett sent läge när saker hänt sedan länge. Vi kommer fortsätta få larm om försämrade resultat, ökad sjuklighet, förslitningar, missbruk och skador av samhället och vårt sätt att leva. För mig är det självklart att samhällets välfärdssystem måste ha tillgång till bästa data, bästa forskare, klokaste hjärnorna och de största hjärtan. Vi ska utveckla det gemensamma så att alla får del av vår välfärd, vår ökade livskvalitet. De vi gör ska ske med en stark etisk kompass som varnar när korta vinster prioriteras för långsiktiga och när enskilda människor kommer i kläm för systemet eller andras bästa.

I Sydsvenskan fanns nyligen en rapport om hur vi trots all kunskap om värdet av tidiga insatser fortsätter lägga det mesta stödet sent…

644x429(ByMaxScale_TopLeft_Transparent_True_True_Undefined)

 

Tillsammans blir vi bättre

Började veckan med två intensiva dagar med ansvariga personer för alla våra olika utvecklingsarbeten inom Psykisk hälsa på SKL och kansliet. Vi ska under 2014 se till att samordna allt utvecklingsarbete så bra så att verksamheter och beslutsfattare ser att det hänger ihop. Att prestationerna inom överenskommelsen som ger stimulansmedel har till uppgift att skjuta på utvecklingstakten och att alla projekt ser till att inspirera och dra utvecklingen framåt. Det ska också bli tydligt att utvecklingsarbetet och de strategier vi använder är som ett stort smörgåsbord där man tar för sig det som passar. Att de olika projekten förstärker varandra, syftar mot samma mål men stöder olika delar eller på olika sätt. För oss som varit med länge och som haft möjlighet att se flera delar samtidigt är det tydligt att det är en helhet men vi tror inte att det är så tydligt för alla.

Vi har också mycket att vinna på att lära av varandra inom satsningen och att se till att förpacka allt nu under 2014 så att det kan leva vidare kommande år. Tänk att vi ständigt får utmana oss själva att se till att återanvända andras kunskap. Konstigt att det är så lätt att hamna i att göra allt, uppfinna allt själv när det är så roligt att samarbeta och lära varandra.

Förstod i går kväll att högsta chefen på SKL Håkan Sörman just nu är i Helsingfors och träffar sina vd kollegor från de andra Nordiska länderna. Han efterfrågade vilka nordiska samarbeten vi har. Kul då att kunna berätta att vi så sent som i förra veckan var i Oslo och träffade danskar, norrmän och finländare för att hitta samarbeten kring barn och unga.

Jag blev också så glad när jag fick en kommentar till bloggen från en person som bor i Sydney sedan 2008.  Han skriver: ”jag  har många närstående som kämpat med sin ”black dog”, och det har fått mig att leta efter liknande initiativ i Sverige, men känner inte till något i stil med Beyond Blue eller Movember. De gör en fantastisk insats för att väcka medvetenhet om depressions- och ångestproblem och jag hoppas att något liknande startas i Sverige. – Anders Liljeqvist, boende i Sydney sedan 2008. Bloggar på http://www.swedesinaustralia.com”. Jag kan svara Anders att vi är i full gång med att översätta självhjälpsprogrammet ”MyCompass” som vi hoppas ska kunna komma i drift under våren.

Så är vi igång igen

2014, ett helt nytt år, inte det minsta begagnat. Fullt av möjligheter och utmaningar. Första arbetsdagen på det nya året känns alltid lite högtidligt. Hur ska det bli? Ett bra år då vi flyttar fram positionerna, tillsammans utvecklar samhället till att bli lite bättre att leva i. Att det blir ökade möjligheter för människor att utvecklas och må bra. Ett år med många konstruktiva diskussioner som får oss att växa och bli klokare. Det är ingen annan som gör det åt oss utan vi måste alla ta ansvar för att utveckla det gemensamma, att verka för långsiktiga lösningar som blir bäst för helheten.   

Året har fått en rykande start med intensiv diskussion om psykiatri och diagnoser efter en krönika i DN. I krönikan lyftes många viktiga diskussionspunkter om hjärna, biologi, samhälle, livssituation och behov av behandling eller samhällsförändring men hela diskussionen gick över styr eftersom artikeln var full av felaktigheter och rena angrepp.  Reaktionerna blev många och intensiva. I Dalarnas tidningar dt , i Expressen. Några av mina kollegor ryckte upp sig ur ledigheten och satte igång att skriva. Stort tack till Annika, Göran och Ylva. På ett dygn hade vi fått till ett svar som publicerades i DN några dagar efter den första krönikan.

På Facebook och Twitter var många aktiva. De flesta efterlyste en klok och saklig diskussion några lät känslorna ta överhanden. Jag är övertygad om att vi behöver en klok och sansad diskussion. Som Karin Bojs skrev i somras behövs förstås diagnoser inom psykiatrin som inom resten av sjukvården. Det vi behöver prata om är att vi idag har vi problem med att både för mycket och för lite diagnoser ställs. Många människor får inte den utredning, diagnos och behandling av sitt psykiatriska tillstånd som de skulle behöva och lider i onödan. I andra fall sätter vi diagnos på det som egentligen är resultat av dålig arbetsmiljö, mobbing, liv i utsatta situationer och där det riktiga vore att ändra på situationen, samhället och inte tro att det är fel på individen. ADHD, depression och en mängd andra psykisk sjukdomar finns och bör behandlas. Psykiska funktionsnedsättningar ska vi anpassa och kompensera för och psykisk ohälsa ska vi se till att det går att leva med och hantera på ett klokt sätt. Det går inte att förneka bort psykisk ohälsa. Ett hälsofrämjande samhälle skapar vi tillsammans.

Det finns en massa lovande aktiviteter att visa på också nu på det nya året. Möjlighet att träffa en skolsköterska alla dagar beskrivs som en viktig rättighet för barn i en debattartikel i Sydsvenskan. Bra utbildning och vikten av att alla barn får lyckas i skolan tas upp av alla partier just nu. Lika så uppmärksammas arbetets betydelse och att full sysselsättning både är hälsofrämjande och skapar bättre ekonomiska förutsättningar. Visst är det mycket elände som sker men också kraftfulla manifestationer mot våld och rasism. Det var så häftigt att vara bland alla tusentals människor i Kärrtorp men det är också uppmuntrande att läsa om alla manifestationer runt om i landet.

I alla våra utvecklingsarbeten på SKL tar vi nya tag. det var många glada miner på kontoret idag. Vi hoppas på massor av positiva resultat under året. Jag tror att om människor känner att de har ansvar och förtroende så växer de. Jag tror att det finns många som vill och kan ta ansvar för en positiv utveckling.

Tillit och tro på varandra och en gemenskap det behöver vi alla.

1560486_711310828913235_227148933_nFyra nya lamm i ladugården.

Mer än jag vågade tro

Ja, jag erkänner det direkt. Kommuner och landsting har lyckats bättre än jag vågade tro med att klara det krav och prestationer som krävdes för att var godkända och få ta del av de statliga stimulansmedlen 630 miljoner som avsatts för 2013.

Jag hade inte tro nog att förvänta mig att alla landsting och alla kommuner utom 11 skulle uppfylla grundkraven det vill säga har skickat in sina samarbetsöverenskommelser om insatser till personer med psykiska funktionsnedsättningar och har en webb-sida med information till barn och unga. Hela Socialstyrelsens bedömning finns att läsa här och du kan då se vilka prestationer som respektive kommun eller landsting klarat.

I morgon fattar regeringen beslut om fördelningen av pengar utifrån Socialstyrelsens bedömning.

Betyder detta att det blir någon skillnad för personer som behöver vård och stöd? Ja , det är förstås det som är den viktiga frågan. Jag tror inte att vi kan se så mycket av effekterna än men i vissa delar tror jag absolut att det spelar roll. Men det är mycket kvar.

Jag var idag i Sollentuna på samverkansmöte om insatser till barn och unga. Landstinget visade siffror på antalet genomförda ADHD-utredningar och på antalet som väntar på utredning. Antalet utredningar har nästan fyrfaldigats sedan 2007 men ändå täcker det inte behovet. Ingen vet säkert vad detta betyder. Har behovet av utredningar ökat?  Var det ett stort antal barn som inte fick utredning tidigare eller har en ny epidemi utbrutit? Vad händer när barn får en utredning? Blir deras liv bättre, blir det lättare att få extra resurser i skolan?

Samtidigt som jag ser dessa siffror har jag fått ett mail från förtvivlade föräldrar som säger att de inte fätt den hjälp som de som familj behövt och att inte heller deras barn. Kan båda sakerna vara sant på samma gång. Ja troligen. Vi gör mer än någonsin men efterfrågan och behoven är större än någonsin.

 

Vi gillar uppföljning

Idag presenterar Myndigheten för vårdanalys den första rapporten om Psykisk ohälsa satsningen. De konstaterar att 2012 var ett inledande år och resonerar en del kring mål, prestationer och resultat. De är ganska stränga och det är bra. Självklart ska vi tydligt kunna redovisa vad vi gjort, vad det lett till och vad det kostat. Eftersom det handlar om att så gott det går satsa och arbeta långsiktigt så syns inte resultat efter ett år. Vår ekonomiska redovisning påverkas också men kommer att vara tydlig 2014.

För mig så aktualiserar denna rapport att, som överenskommelsen ser ut just nu så kommer vi att avsluta alla projekt på SKL i december 2014. Det närmar sig snabbt.Vi hoppas att alla våra utvecklingsarbeten som är framgångsrika ska kunna övertas och utvecklas vidare av andra. Frågan är bara om det redan 2015 kommer att finnas tillräckligt bra mottagarfunktioner för det nationella arbetet hos våra myndigheter och tillräckligt bra strukturer i kommuner och landsting. Jag känner mig lite osäker. Vi får se.

Just nu jobbar vi intensivt vidare med alla våra utvecklingsspår. jag är just nu i Göteborg tillsammans med Tomas Bokström och Stefan Ackerby och vi pratar sociala investeringar. Möter just nu verkligheten i form av ekonomer och folkhälsostrateger i Västra Götaland. Det visar sig att det är svårt i praktiken. Just därför vi behöver praktiska verkliga goda exempel.

Kommer att tänka på ett citat:

För att bry sig om att städa

måste man finnas i samma värld

som skiten

  Ur Klinisk blick av Pia Dellson

 

Starka färger och mycket uppmärksamhet

Nu är det höst. Starka färger, klart och tydligt, mörka kvällar, kallt och snålblåst, gemenskap framför brasan i värmen. Allt blir tydligare och mer uttalat. Känns som det stämmer med vårt arbete också. Mycket händer, mycket ställs på sin spets.
Vi har påbörjat diskussionerna inför överenskommelse 2014. Inriktningen är att vi ska fortsätta i samma spår som tidigare men förstås lite skarpare, lite bättre och att det får allt mer betydelse för de personer som drabbas av psykisk ohälsa.
De senaste veckorna har för mig präglats först av Nordiska ministerrådets möte i Umeå om Hållbar utveckling. Vi hade förmånen att få ansvara för temat Hälsa och välfärd som vi format mot psykisk hälsa förstås. Det blev riktigt bra. Arne Holte var en av våra dragplåster och han beskrev som vanligt lysande hur viktigt tidiga insatser är.
Den här veckan har det varit mest Bok- och biblioteks mässan som satt avtryck. Vi har tillsammans med ett antal föreningar och organisationer och landsting haft en monter med titeln Psykisk hälsa genom livet. Det kommer otroligt mycket människor och pratar eller hämtar material i montern. I år var 4 året för oss på mässan i den här formen och det är ett tydligt ökat intresse för varje år.

Jag åkte hem lite tidiga från mässan för att vara med i TV-4 Nyhetsmorgon igår om ADHD. Vi pratade om vikten av tidiga insatser, att få hjälp och när det behövs diagnos tidigt. Det var internationell ADHD vecka och därför extra uppmärksamhet

Efter oss i TV soffan kom Riksföreningen Frisk och fri från ätstörningar. De skulle diskutera sitt kampanjgrepp med fejkade Miss Skinny-site. Jag förstod att de fått ganska mycket kritik för sitt sätt att få ut budskapet men också mycket positiv respons. Självklart ska vi diskuta men tråkigt nog förstod jag att de också fått elaka påhopp och rena hot. Det är inte acceptabelt. Här hoppas jag att vi alla sluter upp och stöttar personerna i föreningen.
Jag tror att det generellt är viktigt att vi ser till att frågorna kring psykisk hälsa, ohälsa och psykiatri syns och hörs. Vi ska ta alla chanser att diskutera.

Idag är det seminarium om integrerade verksamheter och stöd till personer med omfattande behov pga psykisk ohälsa. I-nod kallas utvecklingsarbetet och de har nu en hemsida på gång, www.i-nod.se Många spännande presentationer idag med de olika armarna i I-nod.

Både spretig och insnöad

Jag tror att det är nödvändigt att vi försöker se helheten, synkronisering av insatserna i skola, socialtjänst, hälso- och sjukvård och att jobba för ökad psykisk hälsa i samhället betyder att vi måste ta ett helhetsgrepp. Samtidigt verkar det vi gör på SKL i Psykisk hälsa satsningen väldigt spretigt. Jag möts av suckar – ”måste du hålla på med så mycket?”, ”det verkar så spretigt och inte riktigt seriöst!”.

För att verkligen driva utvecklingen framåt måste man ofta gå till botten med olika frågor. Ställa sig frågan ”varför det?” ända tills alla bitar är klargjorda och det finns en seriös analys. Då verkar det som vi gör på SKL i psykisk hälsa satsningen väldigt enögt och insnöat. Jag möts av suckar – ”kan du inte se att det också kan finnas andra viktiga frågor?, ”det verkar så insnöat att fokusera så mycket på detta”.

Men måste det vara antingen eller? Går det verkligen inte att vara både fokuserad på detaljer och se helheten. Som mänsklig varelse har vi svårt att göra detta. Vi måste i ögonblicket välja mellan att se ett träd i detalj eller att se den skog alla träden bildar. Men vi kan skifta emellan. Det tror jag att vi som organisation, verksamhet eller projekt också måste göra. Därför är det så bra om vi är en skiftande skara medarbetare. Allt från insnöade nördar och petimetriga byråkrater till karismatiska entreprenörer och pragmatiska handlingsmänniskor. De som kan kombinera flera sorter i sig själva gör det, i övrigt litar vi på att vi som arbetsgäng tillsammans blir en bra helhet.

Det var lite tankar apropå att vi idag måndag den 19 aug har både arbetsplatsmöte och uppstartsträff med alla som har någon sorts uppdrag i Psykiskhälsa satsningen.

Annars ser jag att media har uppmärksammat att det i flera kommuner pågår diskussioner om hur mycket resurser som kommunen är beredd att lägga på extra stöd i skolan, att det är roligt att gå till skolan om man trivs men är förfärligt för det barn eller ungdom som utsätts. Önskar att ingen skulle behöva bli mobbad. Har ni sett facebooksidan Råkoll med Pipping? Det är en sluten grupp som du kan ansöka om medlemskap i.

Många samtal blir det

Torsdag kväll och mer än halva Almedalsveckan har gått. Dert har verit intensiva dagar med många lyckade arrangemang. Psykisk hälsa-kaféet i tisdags gick utmärkt. Passet med Maciej Zaremba som jag var lite pirrig inför blev en mycket positiv upplevelse. Han var så sympatisk och anstängde sig för att det skulle bli ett nyanserat samtal.

I går kväll deltog både Anders Printz och jag i ett mingel som Hjärnkoll var värd för. Härligt att se en blandning av  Hjärnkolls ambasadörer, personer från patient- och brukarföreningar, yrkesföreningar, departement och SKL samtala intensivt med varandra.

Idag har både Anders och jag deltagit i tre seminarier. Först om resultaten av Prio-satsningen och hur patienter/brukare/närståendes delaktighet ska kunna stärkas och ge en skjuts till utvecklingen. Vi pratade om Vårdanalys rapport om patientmakt. Efter seminariet pratade vi om att kanske skulle vi försöka att hitta ett annat ord än patient, heller person, individ.

Därefter följe ett seminarium om ADHD där vi gemensamt konstaterade att vi måste se till att barn och vuxna får utredning, diagnos och behandling när det behövs men att vi ska akta oss för överdiagnostik. För extra stöd behövs ingen diagnos.

Så ett möte om nyinsjuknade i psykos och hur vi ska se till att det finns kunskap, metoder och resurser i landstingen för att verkligen se till att personer med psykos får den bästa vård.