Självklart en investering

Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör i SvD skrev i en krönika igår: ”Förlåt om jag blir lite emotionell i argumentationen, men möjligheten att ta en tidig kostnad med effekten att individen får en rimlig chans, kan man betrakta det på annat sätt än som ett enormt framsteg för vårt samhälles människovärde? …
… Dessutom: att betrakta och beskriva barn som en kostnad inom det offentliga beslutsfattandet är att göra blickfånget snävt. Man behöver inte hemfalla åt alltför stor känslosamhet. De rationella argumenten är fullt tillräckliga.”

Varje person som säger detta officiellt bidrar till att vi kommer lite närmare ett mer strategiskt sätt att utforma vår välfärd. Samtidigt vet vi väl att det är svårare än vi tror att lyckas med omställningen till tidiga kostnadseffektivare och mänskligt vinnande strategier. Förra veckan var vi i Hedemora och påbörjade arbetet med att aktivt och mycket konkret titta på hur man gör om man inte har några pengar att frigöra till en Social investeringsfond. Mycket spännande ska det bli. Troligen måste man bli än mer noga med hur man följer upp, att man får med alla i alla verksamheter och att man väljer rätt metoder. Tack Hedemora för att vi får vara med.

Idag spännande dag om Självskadebeteende. Många mycket kunniga föreläsare. Så om du tittar på detta seminarium får du veta vad den aktuella forskningen säger, vad vi gör i Sverige och hur personer med egen erfarenhet ser på samhällets insatser. Vi riktar oss idag till elevhälsan i första hand och salen är full med flera hundra och många sitter hemma vid datorn. Kul att webbsidan Elevhälsan uppmärksammar oss och innehållet i konferensen.

Vi webbsänder som vanligt och filmen finns om några dagar för eftertitt info på www.skl.se/psynk

 

Oerhört svårt

Vård till personer med ett allvarligt tillstånd med svår ångest och självskadande är oerhört svårt. Fallet Nora som beskrivs i en tvådelad dokumentär i Sveriges Radios P1 visar hur svårt och destruktivt det kan bli. Med facit i hand kan vi se att det gick fel på så många punkter under vägen. Sammantaget har samhällets olika instutioner svikit, eller inte förmått ge, rätt insatser. I media blir allt svart eller vitt. Många människor riskerar att fara onödigt illa av rapporteringen. Dramaturgin kräver offer. Samtidigt måste vi våga ta diskussionen. Vi måste våga erkänna våra tillkortakommanden.

Vården av människor med självskadeproblematik är inte tillräckligt bra. Det saknas forskning och kunskap för att vi i alla olika lägen ska veta vad som är bäst att göra. Det finns olika skolor om hur behandlingen ska gå till. En del har visst forskningsstöd andra saknar helt vetenskaplig prövning och en del kan vi nog på goda grunder säga är mindre lämpliga att använda.

Vi är överens om att tidiga insatser och förebyggande arbete är att föredra, vård i öppna former är bättre än inläggning på sjukhus. Vi är mindre överens om vad innehållet i de öppna insatserna ska vara och vem som har huvudansvar för vad. Den kunskap om bemötande och behandling som finns är inte tillräckligt spridd och i många lägen känner sig både socialarbetare och vårdpersonal osäkra. Osäkerhetskänslor, frustration och känsla av otillräcklighet hos personal är negativt och riskerar sprida sig till den hjälpsökande.

Jag är övertygad om att bemötande och relationen mellan den hjälpsökande och den som i sitt jobb ska ge hjälp och stöd är oerhört viktig. Vi måste orka och kunna lyssna på personen själv, skapa os en helhetsbild och möta varje människa just där hon eller han befinner sig, om vi ska få till en bra och effektiv vård- eller stödinsats.

Vård generellt sett ska inte vara villkorad. Vård eller utebliven vård ska inte vara ett straff. (Rättspsykiatrisk vård som en påföljd utdömd av en domstol är ett märkligt undantag). Ramar och begränsningar är något man ska komma överens om i ett lugnt läge, i gemensamma samordningsträffar där personen själv är huvudperson och alla viktiga personer är med.

Bra bemötande och ett positivt mänskligt möte med en person som är i akut kris, har kraftig ångest, svår psykos eller är uppvarvad och agiterad är svårt. Det kräver kunskap, träning och personliga färdigheter som bara en del människor kan tillägna sig. Det gäller alltså att vi har gett alla en bra grundutbildning och att vi har vissa personer som är specialutbildade och som är våra experter som vi kan ta hjälp av i de riktigt komplicerade situationerna.

Det finns inga svåra människor men elakartade sjukdomstillstånd och olidliga och näst intill omöjliga situationer.

Historien om Nora i P1 SR måste vi ta till oss och försöka förhindra upprepande av. Sverigesradio

Det finns kunskap som betonar vikten av bra bemötande och som visar att vissa behandlingsformer har visst forskningsstöd. På följande hemsida finns beskrivning av det nationella självskadeprojekt som finns och där finns den kunskapssammanställning som togs fram förra året.

Självskadeprojekt