En sommar gick och en höst kom

Så är hösten igång igen. Jag har jobbat en vecka och hunnit friska upp minnet kring jobbrutinerna, börjat så smått med mötesaktiviteterna, kollat att dialogen med Socialdepartementet är positiv och introducerat ny medarbetare. Kort sagt vi är på banan igen.

Det har varit en fantastiskt fin sommar. Känns som den varit lång och vilsam trots att jag jobbat på sjukhuset några veckor. Att få vara tillbaka i det riktiga vårdarbetet, att få vara på en heldygnsavdelning för psykosvård det ger energi. Jag har fått många tankar med mig. Framför allt slås jag av att det är så givande och att vi även med begränsade resurser faktiskt kan göra en hel del. Jag blir glad av alla engagerade medarbetare som gör ett jättebra jobb. Samtidigt blir jag lite tagen av att det är så mycket som måste bli bättre. Att det finns en tendens till att man glömmer bort eller struntar i de möjligheter man har att göra bra saker bara för att man saknar möjlighet att göra de stora förändringar man önskar. Ett av patientmötena visade mig tydligt att det finns mycket vi kan åstadkomma med fantasi, inlevelseförmåga, kunskap om hur människor och det dagliga livet fungerar och kompliceras av psykiska sjukdomar. Psykiatrisk vård är så spännande, för det finns så stort utrymme för kreativ problemlösning. Jag fick också en tydlig påminnelse om hur elakartade vissa psykiatriska tillstånd kan vara och att det ibland inte går att undvika tvång hur mycket man än försöker.

Under en av sommarveckorna hade Ekot ett inslag om säkerhet i psykiatrin. De hade sammanställt avvikelserapporter från ett antal psykiatriska kliniker och hittat saker de tyckte var oroande. Min reflektion var att det är bra att vi gör avvikelserapporterna när vi inte följer rutinerna. Bra att vi uppmärksammas av media. Måste bara komma ihåg att det är en svår balansgång. Personlig integritet, förtroendefulla relationer och bra vårdmiljö är ibland svårt att kombinera med fullständig kontroll, helsäkra rutiner och noll risker. Livet är farligt och svårt ibland. Men vi ska göra vårt bästa att bli bättre. Patientsäkerhet, bra vårdinnehåll och mindre behov av tvång kan gå hand i hand.

Det var också mycket roligt att få delta i ett seminarium under PRIDE-veckan. För mig aktualiserade det tanken att vi måste gå vidare från att strida för att olika grupper ska få rätt insatser till att varje människa ska få rätt insatser anpassade efter hans eller hennes särskilda förutsättningar och behov. Om vi klumpar ihop människor och säger att HBTQ, män, kvinnor, flyktingar (eller vad vi nu gör för grupper) är si eller så, så har vi redan där gjort en förminskning av människan. Det ska vara självklart att alla har samma rätt att få sina behov tillgodosedda och det är vårdens uppdrag att ha tillräcklig kunskap för att kunna göra detta.

Nu har jag gjort en första jobbvecka i Stockholm och det känns som det här kommer att gå bra. Bävar lite inför att det blir en mycket intensiv höst eftersom allt vårt arbete ska packas ihop och levereras som användbara resultat. Vad som händer efter årsskiftet vet vi fortfarande inte säkert men vi började förberedande förhandlingar med Socialdepartementet i veckan. Om inget helt oväntat händer efter valet tror vi det blir ett extra år 2015 med fortsättning av prestationsmål ung som nu och med någon typ av vidareutveckling och vidmakthållande från de projekt och utvecklingsarbeten vi haft  hittills.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *