Framtidens ledarskap

Irklänsk minister

Vi har nu deltagit i en tvådagars seminarium i Dublin med fokus på framtiden. De är mycket tydligt att vi har liknande utmaningar oavsett land. Psykisk ohälsa är högt upp på dagordningen i många länder och en engagerad minister från Irland Avslutade konferensen.
Att säga hur framtiden blir är svårt det märktes och det fanns hela tiden risk att vi hamnade i dåtid och nutid för det vet vi ju så mycket mer om. Jag hade förmånen att få inleda ett av passen om framtidens ledarskap. Det var en kul utmaning och här får ni del av en del av det jag sa.
När vi försöker förutspå framtiden tror jag att vi lika ofta föreställer oss allt för stora förändringar liksom för små. Att allt ska ändras och allt bli som i en science fictions film och så blir vi så besvikna på att vi trots många års utveckling har så bristfälliga IT-system i vården. Nästa stund blir vi arga och oroade över att våra arbetssätt måste förändras när det kommer ny kunskap. ”Vi vill ju arbeta som vi alltid gjort. Arbeta med samma människor, sitta i samma rum…”
Vi glömmer att många grundläggande mänskliga aspekter som behov av närhet, känna sammanhang vara behövda och få uppskattning är helt oförändrade oavsett hur många tekniska innovationer som görs. Behoven kan förstås komma att tillgodoses på nya sätt men hur är svårt att förutsäga. Ens ak är jag säker på: ledarskap kommer även i framtiden vara en stor utmaning.
Jag ska dela med mig av några av mina personliga tankar: Som ni alla vet är det fotbolls VM just nu. VM 2014 spelas på moderna arenor, spelarna är mer vältränade än tidigare och domarna har massor av teknik de inte hade ens vid senaste mästerskapen. Ändå spelar mänskliga faktorn stor roll. Mål döms bort, lag klappar igenom, nya stjärnor träder fram, favoriter misslyckas och vi får oväntade resultat.
Anledningen till att jag fick inleda passet om framtidens ledarskap på konferensen var troligen att arrangörerna vet att tre svenskar har rekryterats som ledare när det varit viktigt att vinna. Svennis till England, Marika Domanski till Kina och Pia Sundhage till USA. Vad har de gemensamt? Jo, en svensk ledarstil som är demokratisk, inte så hierarkisk och som betonar betydelsen av laget, av att spela tillsammans, att få individualister att både förbättra sig själva och att göra laget till vinnare.
Vi vet att framtiden kommer innebära: massor av information och ny kunskap. Att tidigare arbetssätt och organisation kommer slås sönder, tekniska utvecklingen gå fort, tempot öka, avstånden minska, kraven och förväntningarna kommer att öka. Idéer och kunskaper kommer vara våra viktigaste värden. Människornas mentala kapital kommer att vara det viktigaste. Samtidigt kommer utslitna hjärnor och risken för psykisk ohälsa vara ett av de stora hoten. Behoven av psykiatrisk vård och omsorg öka.
Ledarskapets stora utmaning kommer att vara att främja innovationer och snabb utveckling. Våra verksamheter måste se till att ny kunskap implementeras och samtidigt producera stora mängder standard vård och omsorg, lättillgängligt och kostnadseffektivt med bra resultat utan att slita ut sin personal.
Är detta möjligt. Beskrivet så här blir det en omöjlig uppgift som kräver övermänskliga färdigheter. Så jag återkommer hur jag tror att vi kommer att dela upp det.
Den tekniska utvecklingen kommer fortsätta med stormsteg och vi kommer ytnyttja allt mer teknik i hela våra liv. Roboten är på väg och kommer i framtiden att göra många tynga, jobbiga arbetsuppgifter i vård och omsorg på samma sätt den gör i industrin. Vi har redan idag försök med robotkatt som kan lugna oroliga patienter med demens, robotar som kan lyfta, operera, servera frukost. Självkörande bilar som inte krockar och allt mer av våra liv styrs av elektroniska prylar. Ingen av oss kunde gissa att vi skulle ha fullfjädrade datorer i handen som har som en av sina enkla uppgifter att vi kan ringa med den.
Sateliter och uppkoppling kommer göra att vi kan få stöd och hjälp både i vardagen och i vårt jobb. Vår hälsa övervakas med armband som mäter en massa parametrar och vi kan hålla reda på såväl djur barn som förvirrad farmor med gps. Men det kommer att kräva att vi har tydliga rutiner och scheman för hur vi gör saker. Roboten kan bara vara flexibel till viss gräns (i alla fall under den närmaste tiden).
Samtidigt kommer vi behöva massor av utveckling och förändring. Snabba processer där vi stimulerar innovationer och nytänkande. Här vill vi ha självständiga mycket kunniga experter som tänker själva. Som jobbar projektinriktat i team med stor frihet och många misslyckanden och problemlösning på högsta nivå.
Båda spåren kommer att behövas och våra verksamheter är liksom ett lag lika beroende av väl intränade spelsystemen och fasta situationer som en improviserande Zlatan som trixar på toppen.
Kan en och samma person leda både robotar och innovatörer? Kan utvecklare och förvaltare ledas med samma principer. Vad består ledarskapet i när det finns appar i telefonen och en massa datoriserat beslutsstöd som kan mer än chefen.
Jag ser framför mig behov av två helt olika ledarskap. I den effektiva producerande delen kommer det behövas tydlighet, ramar, resultatuppföljning och tydlig styrning utifrån resultat. Metoder och arbetsätt utvecklas ständigt. Tillgänglighet och resultat mäts och används i det lokala förbättringsarbetet. Genom ständig kontakt med de som använder tjänsterna för att samla in subjektiva upplevelser och närvaro på arbetsplatsen och relation till varje medarbetare får ledaren en bild av resultat och arbetsmiljö. Ledningen tar emot förbättringsförslag från både personal och användare.
Det andra spåret handlar om ett innovationsteam med ett antal experter med hög kompetens som arbetar flexibelt och kreativt i en mycket platt organisation. Individerna har stort förtroende och utrymme för olika arbetssätt, experimenterande, sökande och ledaren samordnar och underlättar för experterna att potentiera varandras kreativitet och utvecklingskapacitet.
Kanske måste hela organisationerna delas i dessa två spår. Det innovativa, kunskapsskapande spåret och det effektiva producerande spåret. Ett välfungerande produktionsspår med god tillgänglighet och effektiva tidiga insatser blir mycket viktigt för att förvalta och ta tillvara samhällets mentala kapital. Ett kreativt innovationsspår hjälper oss att flytta fram positionerna och ge oss nya kunskaper som vi sedan kan använda i den effektiva produktionen.
Framtidens ledare oavsett nivå måste vara mycket bättre än idag. Framtidens medarbetare kommer att kräva en närvarande chef som kan ge konstruktiv kritik, coacha medarbetaren till utveckling utifrån var och ens förutsättningar, skapa laganda, få alla medarbetare att vilja bidra, att vilja vara en del i en ständig utveckling ett successivt förbättrings och förändringsarbete med den egna verksamheten. Precis som Svennis. Som när han började som tränare i IFK Göteborg hade förmåga att se spelarnas potential och genom att låta dem utnyttja det som de var bra på fick ett lag som presterade betydligt bättre än vad man kunde förvänta sig utifrån de ingående individerna. Och liksom Pia Sundhage som leder med glädje får hela laget att känna ett gemensamt ansvar för att göra varandra så bra som möjligt. ”Spela på varandras bästa fot”.

Vi kommer att behöva ett stort antal goda ledare i all vår välfärdsproduktion oavsett om det är skola, socialtjänst vård eller arbetsmarknad. Om vi inte har det, om vi inte lyckas ge våra medborgare jämlik tillgänglighet till goda insatser utifrån behov riskerar vi att förstöra mentalt kapital.
Varje barn har rätt att få en god uppväxt, bra utbildning, varje människa ska få det sociala stöd och den hälsovård han eller hon behöver för att utveckla och bevara sitt mentala kapital. Här skapar vi ett gemensamt mänskligt kapital utifrån vår aktuella kunskap

Ökad kunskap och ökad ambitionsnivå i samhället kräver goda ledare och förmodligen helt andra typer av ledarskap än idag men med samma ”gamla ingredienser” som kan stimulera den enskilde till en personligt ansvar och utveckling samtidigt som ledaren också får alla att bidra så att laget tillsammans blir mycket mer än de enskilda spelarna-medarbetarna.

Mexico lyckades till sist besegra Camerun I en match där två mål blev bortdömda. I tidningarna refererades deras tränare: “The boys gave their all,” said Mexico Coach Miguel Herrera. “They left their souls on the field.” Gör vi det?

Bild1

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *