Nyttig vård för att minska självskador

bild
Idag anordnas en workshop inom Självskadeprojektet med temat: Nya vårdformer för de med allra störst behov inom heldygnsvården. Jag deltog tillsammans med Anders Printz från Socialdepartementet och 90 andra personer från Självskade projektet och i olika chefpositioner i landet. Mötet är upplagt så att det började med inspiration genom att med en bra teatergrupp belysa vikten av ett kunnigt bemötande, svårigheterna i dagens vård men också möjligheterna i de goda exempel som finns. Nu under eftermiddagen ska deltagarna få jobba fram konkreta förslag till hur vi ska få utvecklingen att ta storsteg framåt. Alla är överens om att det är stora utmaningar som återstår. Det ska bli otroligt spånnande att se vad som kommer fram idag. Behovet av en nationell samling och vissa gemensamma lösningar verkar tydligt för alla . Frågan är nog bara hur.
Jag har lämnat konferensen för att delta i en mötesplats för hälsofrämjande insatser på eftermiddagen i Norrköping.

Helt sjukt om ADHD

I kväll handlar TV programmet Helt sjukt med David Helenius om ADHD. det är alltid svårt att veta om det är rätt att medverka i den här typen av program men jag tror att det är bra att psykiskhälsa och ohälsa frågorna blir beslysta även om det sker i mer lättsamma former. Finns en artikel på hemsidan.

Vi har också lite mer material om ADHD på SKL sidan. Här finns också några filmer om ADHD behandling i kriminalvården och vilka stora vinster man kan göra med hjälp av behandling. Lönsamt både för individen själv, som i många fall får en helt annat liv, och samhället. Bra småfilmer med Ylva Ginsburg och intagna på Norrtälje anstalten. .

Mer information om adhd finns hos 1177.se och Umo.se Läs också gärna boken Från busfrö till brottsling? – Adhd-behandling bryter mönster av Annika Brar.

 

 

Inga ungdomar utanför!

”Cirka 27 000 ungdomar kan ha hamnat i permanent utanförskap under 2000-talets första decennium. Så många var de som varken arbetade eller studerade i början och i slutet av perioden, visar en ny studie.”

Idag rapporerar morgonekot att det är ett betydande antal unga personer som riskerar en negativ livsutveckling genom att de slutade skolan för tidigte eller efter avslutad skolgång inte kom igång i arbete. Studien visar att det är ett stort antal av de som var utan arbete i början av 2000 var också det vid uppföljningen 10 år senare.

Att vi ser till att alla unga får komma igång i jobb är nog en av de bästa insatser vi kan göra för unga. Det kommer att kräva att det finns en bra skola, hjälp att må psykiskt bra och förstås arbetstillfällen. men eftersom vi har ett stort antal ogjorda arbetsuppgifter i offentlig sektor borde det inte vara omöjligt att ordna.

I vårt projekt Psynk har vi blivit övertygade om att det finns ett antal olika åtgärder vi måste göra för att se till att alla ungdomar får möjlighet att ha en meningsfull sysselsättning och försörja sig själva genom sitt eget arbete. Tre förutsättningar krävs: att du har en utbildning och färdigheter som gör att du är anställningsbar förutsättning, att du mår tillräckligt bra för att arbeta och att det finns ett varierande utbud av arbeten med olika svårighetsgrad och i vissa fall med speciell anpassning.

Vi har gjort en checklista för politiker och beslutsfattare, www.politikercheklistan.se. Där vi ställt samman alla de frågor som vårt välfärdssystem borde ställa sig för att veta att vi har bra insatser i kommun och landsting. De är uppdelade i olika åldrar och är mer övergripande frågor för politiker och mer detaljerade för tjänstemän och chefer.

Vi tror att det första steget i att se till att ta väl hand om alla ungdomar och ge alla en chans till en optimal utveckling är att kommuner och landsting tillsammans gör en kartläggning av sitt geografiska områdes utmaningar och ser hur väl befintliga verksamheter lever upp till sina uppdrag. Om ett antal ungdomar hamnar utanför arbetslivet, inte klarar skolan, måste använda antidepressiva finns det anledning att fundera över åtgärder. Läs mer på www.skl.se/psynk

Barnombudsmannens rapport

Idag publicerar Barnombudsmannen (BO) sin rapport om tvång inom BUP. Enligt inslaget i P1-morgon har 326 barn tvångsvårdats förra året och BO har blandet ett urval av kliniker tittat på dokumentationen och intervjuat barnen. De hävdar att det i ett stort antal av fallen saknas dokumentation om fastspänning och andra tvångsåtgärder. Om det stämmer är det helt oacceptabelt. Självklart är tvångsåtgärder, vad , hur och hur länge ett absolut måste att dokumentera. Det ska finnas en beslutsjournal som finns tillsammans med den ordinarie journalen där varje tvångsåtgärd finns och där det tydligt framgår vem som ordinerat.

BO säger också att man uppmärksammar att det finns mer tvångsåtgärder i det material de tagit del av än vad som finns dokumenterade i Socialstyrelsens Patient Register. Det är en beskrivning som vi känner igen från det utvecklingsarbete som vi just nu jobbar med tillsammans med Socialstyrelsen. Vi hoppas att landstingen inom kort ska få tillbaka sammanstälda data Från Socialstyrelsen över de inrapporterade tvångsåtgärder de rapporterat in för 2012. Vi hoppas också att data för 2013 ska återföras från Socialstyrelsen till landstingen i juni i år. Vi på SKL räknar med att kunna stödja de landsting som vill i deras utvecklingsarbete kring bättre rapportering. Bra rapportering är viktigt både för nationella nivån men också för landstingen själva. Det är först när man kan jämföra sina egna data över tid och med andras som ett effektivt förbättringsarbete kommer till stånd. Detta återkommer vi ofta till i utvecklingsarbetet Bättre vård – mindre tvång. Vi tror att arbeteättet att mäta och förbättra, i en snurrande cirkel i det verkliga arbetet är en framgångsrik väg att underifrån minska behovet av tvång. Samtidigt ska vi arbeta vidare med att på nationell nivå få ordning på statistiken, se till att vi har en redovisning av användningen av tvång som kan följas öppet och tydligt. I vissa lägen behövs också lagändring och tydligare regelverk men det snabbaste och viltigaste jobbet är ute i mötet med patienter som blir vårdade med tvång.

Jag instämmer helt i Barnombudsmannens slutkläm:
”Tvångsåtgärder är ett ingrepp i varje barns mänskliga rättigheter och ska utföras på ett sätt som överensstämmer med lagar och föreskrifter. De ska endast användas när de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden och då andra åtgärder är otillräckliga120. Varje gång ett barn är fastspänt längre än tillåtet, eller en fastspänning i bälte får fortgå trots att det saknar stöd i lagen, är ett misslyckande som inte får förekomma. Tvångsåtgärder får aldrig användas rutinmässigt, utan behovet ska alltid bedömas från fall till fall utifrån de regler som gäller.”

Förhoppningsvis  och det tror jag verkligen, är detta något all psykiatrisk vård ställer sig bakom.

För lite och för mycket ADHD

ADHD en diagnos som det är alldeles för svårt att få och som kräver för mycket utredning eller en diagnos som var och varannan får slentrianmässigt. Ingenting av det är sant eller både och. I dagens morgoneko lyfts problemen i kriminalvården fram på ett bra sätt.

Det är helt klart så att det idag i Sverige både finns människor som inte får den utredning och den behandling de behöver för ADHD. Samtidigt finns det tendenser till inflation i utredningar och behandling och att vi kan vara för snabba med att sjukdomsförklara människors tillkortakommanden i dagens samhälle.

Vi måste försöka förbättra oss i båda ändar.

Det är helt klart att det är ett stort antal personer i kriminalvården som borde fått en utredning och behandling för sin ADHD redan som barn. När det inte skedde måste de självklart få hjälp med detta som vuxna. Tiden på fängelse kan vara ett utmärkt tillfälle att göra både utredning och starta till exempel terapi och läkemedelsbehandling eftersom det är en förhållande vis ordnad tid i mångas liv. Ylva Ginsburg som är läkare i Stockholm gjorde ett fantastiskt arbete när hon startade upp ADHD utredningar voch behandling på Norrtäljeanstalten för snart 10 år sedan. Effekterna är väl dokumenterade både resultatmässigt och ekonomiskt. Vi vet alltså att det fungerar. Samtidigt som insatserna på anstalterna måste förbättras så måste också insatserna utanför fängelset utvecklas. När en fånge som fått behandling insatt friges måste det finnas kompetenta öppenvårdsinsatser som tar vid direkt. Här krävs ett samarbete mellan Frivård, Socialtjänst psykiatri och primärvård. Även här har vi sett lyckade exempel i tex Stockholm och Västra Götaland.

 

I den andra änden ska vi självklart se till att alla barn som behöver extra stöd för att klara skolan ska få det. Hjälp vid misstänkt ADHD ska sättas in snabbt och först innehålla stöd till föräldrar, anpassning av miljö, förskola skola, och hjälp med strategier att hantera sina svårigheter. Det behöver man inte någon diagnos för utan bara en kartläggning av styrkor och svårigheter. Om det inte räcker med extra stöd, terapi och hjälp i vardagen då ska självklart en utredning göras och ställningstagande till medicinering. Vi ska se till att de med svåra funktionsnedsättningar snabbt får specialisthjälp men samtidigt måste vi anpassa hela vårt samhälle så att så många som möjligt kan fungera bra. Det är orimligt att förvänta sig att alla människor ska må bra av att dagligen hantera stora informationsmängder, massor av intryck och stora krav på att alltid vara social och smidig. Så är inte livet. Att inte kunna hantera dagsens krav och möjligheter i varje situation behöver inte betyda att man är sjuk eller har en funktionsnedsättning

Mera gott än ont

Jag blir leden och riktigt upprörd när jag hör och ser kommentarer som handlar om att vi tycker att människor har olika värde. Det är lika svårt att se rasistiska och främlingsfientliga uttalanden som att se att personer med psykiska tillstånd väljs bort, ses som mindre värda eller när det fortfarande finns åsikter som att homosexualitet är fel. Allt handlar om att vi inte klarar att hantera olikheter, att vi blir rädda så fort något inte stämmer med mallen. Ett framgångsrikt samhälle behöver olikheter.

Det pågår som tur är nästan alltid många parallella processer i samhället. Läser debatartikel i DN med titeln ”Vi punkterar de vanligaste myterna om invandringen”  och hör om regeringens flyktingsamordnare som reser landet runt och ser till att kommunerna hjälps åt att ta emot. Det känns bra. Dessutom var det Ångestloppet igår och när jag senast träffade Hjärnkoll berättade de om alla positiva förändringar av attityder som de ser i sina kampanjlän. Då blev jag ännu gladare. Och kurserna i Första hjälpen till psykisk hälsa sprids som till exempel i Värmland. Ja när man väl börjar se sig om med de ögonen ser man att det finns minst lika mycket goda händelser som dåliga.

Dessutom skiner solen och det är en riktigt våraktig lördag!

Nya gemensamma tag

Vi har idag haft en heldag med representanter från hela landets Rättspsykiatri-verksamheter. Vi har funderat över vad det nya lagförslag om skärpta regler för mobiltelefon och elektronisk kommunikation kommer att innebära i praktiken. Vi tror att konsekvensen kommer att bli att många rättspsykiatriska kliniker behöver se över hur man är organiserad. Det kan behövas omflyttningar för att skapa avdelningar som bara är avsedda för patienter överlämnade tiil rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning och som behöver vård på hög säkerhetsnivå.

Vi ägnade också mycket tid åt att diskutera gemensamma utmaningar. Gemensam utveckling av innehållet i vården fanns det stora önskemål om. Vi måste hitta sätt att skapa högspecialiserade enheter för personer med omfattande behov. Någa vill kalla det ”särskilt vårdkrävande” och det handlar ju om att vi för människor med svåra och komplicerade tillstånd skulle samla all vår bästa kunskap på några ställen i landet. Vård för personer med allvarliga funktionsnedsättningar och psykiska sjukdomar som utvecklat ett allvarligt självskadebeteende är en sådan grupp, personer med autismspektrumstörningar i kombination med psykiskiatriska tillstånd och kanske för personer med allvarliga schizofrenitillstånd och bipolära tillstånd som inte får tillräcklig hjälp av den vanliga behandlingen. Jag tror att det är så få fall per år så att vi behöver gå ihop över landstingsgränserna. Det verkade vara fler som hade samma åsikt på vårt möte.

En annan del är att vi skulle jobba gemensamt med utbildning och kompetensutveckling så att vi ser att vi får en gemensam bästa aktuella kunskap som används i hela landet.

Det kändes som en nytändnoing och vi bestämde ses igen.

Ge oss data och analys – inte skäll!

Ibland blir jag trött på Socialstyrelsen.
Det är väl jättebra att de påtalar olika brister, att de uppmärksammar de stora behoven, att de också sett de stora hälsoskillnaderna och våra svårigheter att möta behoven.  Men det är inte avsaknad av eländesbeskrivningar vi lider av, utan brist på konstruktiva lösningar. Socialstyrelsen är en av de myndigheter som har till uppgift att ge kunskapsstöd. De enda som har tillgång till persondata för hela landet och därmed möjligheten att förse kommuner och landsting med data för förbättringsarbete. Vi behöver nu att Socialstyrelsen gör sitt jobb och ger oss det stöd som de hela tiden utlovar att de ska, men inte uppfyller.

Det finns ett antal utlovade kunskapsöversikter, tydligt ställda frågor, som landsting och kommuner fortfarande väntar svar på. Vi har inte fått tillbaka inrapporterade data på ett sätt som är användbart. De data som Socialstyrelsen kom med i sommarens rapport, och som de nu säger sig ha uppdaterat, saknar analyser som ger hjälp till hur vi ska lösa problemen.

Det finns ett stort antal människor som sliter hårt i kommuner och landsting för att förbättra vården. De behöver hjälp och stöd – inte skäll. SKL bedriver en mängd utvecklingsarbeten men saknar ofta en aktiv partner i Socialstyrelsen som praktiskt skulle kunna bidra i utvecklingsarbetet.

Usch, det blev en gnällig krönika när jag egentligen är glad efter en händelserik vecka. Nätverkskonferens i Sundsvall. Jättehäftig förstalinjen kick-off med massor av enheter, arbetsmöte med utvecklingsarbete kring integrerade verksamheter.

Det kommer att ljusna.
Det blir bättre!

 

Hur ska vi använda data på ett bra sätt

big dataFörra veckan, var liksom många andra, mycket händelserik. Många bra samlingar av olika slag där viljan att förbättra samhällets insatser var på topp. Många vill verkligen mycket men hur ska vi veta vad vi ska göra, vad som är bäst för barnen, mest kostnadseffektivt och möjligt att göra med de mänskliga resurser och lagar vi har i Sverige idag?

Vi hade också en rad möten som handlar svårigheter att med gällande lagstiftning kunna samla data och utvärdera nya verktyg och modeller, följa upp de insatser som ges i olika verksamheter. Dagens lagstiftning går verkligen inte i takt med de önskemål som samhället har på att verksamheter ska kunna veta och visa att de ger de insatser de borde.

Samtidigt är vi alla överens om att man ska vara rädd om människors integritet, att vi inta ska samla data som kan ge negativa effekter. De system vi har idag med persondata lagar, olika bestämmelser beroende på om det är Socialtjänst lag eller Hälso- och sjukvårdslag vi vill följa upp.

När jag hemkommen ser mina reklamerbjudan inser jag att ICA vet mycket mer om sina kunder än någonsin sjukvården. jag inser också att de använder sin data för att förbättra sina processer i detta fall att få mig att handla mer. Men jag har också förstått att de använder en hel del av sina data att se till att affären har det jag behöver handla när jag kommer. Så jag har ju också nytta av det.

Det här med hur vi borde hantera kunskap och data när vi faktiskt har möjlighet att göra det med all vår teknik, är riktigt svårt. Jag blev så glad när jag hittade en krönika igår i SVD: Svaret på humanioras kris av Alexander Borg.

Det finns några som verkligen funderar på vad som händer med världen när vi har tillgång till en nästan obegränsad mängd data. ”Uncharged. Big data as a lens of human culture” är en bok av två unga forskare från Harvard, Erez Aiden och Jeane-Baptiste Michel. I boken beskrivs hur vår utveckling sett ut. Att vi alltid samlat data men att vi nu kan göra det i en helt annan omfattning än tidigare och att vi också, om vi vill och kan göra det på rätt sätt, har möjlighet att använda den på helt annat sätt än tidigare.

Det beskrivs talande hur vi tidigare utgått från att analys av orsak och verkan var det som drev oss framåt. Nu med stora mängder data är det snarast en massa jämförelser och mönster mellan samtidigheter som ger oss kunskap. Om jag förstår krönikan rätt försöker forskarna i sin bok slå ett slag för att vi ska kombinera nya tiders stora tillgång av data med kloka analyser av forskare. De vill se inte bara naturvetenskapliga forskare utan att detta är ett område där även humaniora behövs.

Vi står inför, eller är mitt i, en stor förändring. Den liksom bara sker för många av oss utan att vi riktigt hinner med. I en tidigare artikel förra året beskrivs hur Big data gör om vår värld.

Jag är övertygad om att vi måste se över våra lagar och bestämmelser som styr hur vi använder data i sjukvården, socialtjänsten och skolan. Om vi har det som vi har det nu kommer vi in i ett sent läge när saker hänt sedan länge. Vi kommer fortsätta få larm om försämrade resultat, ökad sjuklighet, förslitningar, missbruk och skador av samhället och vårt sätt att leva. För mig är det självklart att samhällets välfärdssystem måste ha tillgång till bästa data, bästa forskare, klokaste hjärnorna och de största hjärtan. Vi ska utveckla det gemensamma så att alla får del av vår välfärd, vår ökade livskvalitet. De vi gör ska ske med en stark etisk kompass som varnar när korta vinster prioriteras för långsiktiga och när enskilda människor kommer i kläm för systemet eller andras bästa.

I Sydsvenskan fanns nyligen en rapport om hur vi trots all kunskap om värdet av tidiga insatser fortsätter lägga det mesta stödet sent…

644x429(ByMaxScale_TopLeft_Transparent_True_True_Undefined)

 

Psynkpriset genom åren

047Psynkpriset delades idag ut för fjärde året i rad. Det skedde på Psykisk (O)Hälsa Mässan och under dagen har ett seminariespår ägnats åt presentationer från alla våra pristagare.

Film från dagen ser du här.

Psynkpriset – för förtjänstfulla insatser kring barns och ungas psykiska hälsa.
Psynkpriset 2013 delades idag ut till fem pristagare som alla, på olika sätt, bidragit till ett mer effektivt arbete för barns och ungas psykiska hälsa i Sverige.

Egenmaktspriset, vanns av Ersta Vändpunkten med motiveringen: ”Ersta Vändpunkten var först i landet med att starta verksamhet för barn och unga som drabbats av en annan persons bruk av alkohol eller droger. Vändpunkten har målmedvetet arbetat med att ge barn och unga verktyg för att på bästa sätt hantera sina liv och möjligheter.”

vandpunkten

Bo Blåvarg från Ersta Vändpunkten berättade om deras arbete. Han uppskattade att det skulle behövas 10 gånger så mycket verksamheter som vad som finns idag för att möta barnens behov. Han uppmanade oss att lyssna när ett barn berättar hur de har det.

Samverkanspriset, vanns av Hamnen Gustavsberg med följande motivering: ”Under en följd av år har Hamnen fungerat som nationell inspiratör vad gäller samverkan mellan såväl kommun och landsting som mellan olika professioner både från skola, sjukvård och socialtjänst.” hamnen

Karl Almqvist Simonsson och Charlotta Malm, från Förstalinje-mottagningen Hamnen Gustavsberg berättade att man tar emot barn och unga med psykisk ohälsa. Gör utredningar och behandling av mest ångest och depression. Många blir hjälpta där vilket underlättar för BUP som då kan koncentrera sig på de allvarligare fallen. Personal från Prmärvård och Socialtjänst  arbetar under samma tak.

Socioekonomiska priset vanns av Nynäshamns kommun med motiveringen: ”Nynäshamns kommun har drivit en särskild satsning på folkhälsa under perioden 2006 till och med 2008 med visionen att halvera ohälsotalen till 2015. Årligen har 11 miljoner kr budgeterats till åtgärder för bättre folkhälsa. En modell för ekonomiska beräkningar av investeringsutrymme och kostnader för folkhälsa, den s.k. Nynäshamnsmodellen, har tagits fram. nynashamn

Ann Ljungdell kommunstyrelsens ordf i Nynäshamn berättade att 74% av projekten har omvandlats till ordinarie verksamhet. Hon säger att vi måste ändra organisationen i kommunen om den inte passar för människorna inte tvärt om!.”

 

Samhällsansvarspriset vanns av Kamratposten med motiveringen: ”Tidningen som är alla barns bästis sedan 1892 och dessutom har en särskild avdelning för ”Kropp och knopp” måste så klart få samhällsansvarspriset!”kamratposten

Lukas Björkman chefredaktör berättar om bla temat Kroppen och Knoppen, som var en av motiveringarna till priset. Det ska vara en tidning för alla och den ska stärka självkänslan och man ska känna sig glad när man läst den.

Gnetpriset vanns av Allmänna barnhuset med följande motivering: ”Allmänna barnhuset forskar, driver metodutvecklingsprojekt, ordnar konferenser och publicerar böcker och rapporter med barn och unga i fokus. Sedan 1633 har allmänna barnhuset gnetat – på tiden att de får Psynkpriset.barnhuset

Bodil Långberg som berättar om att Allmänna Barnhuset gör många utbildningar, material mm som handlar om insatser till barn i olika åldrar. En storsatsning görs just nu tillsammans med SKL kring Skolfam. ”Det viktigaste är att arbeta med envishet och långsiktig uthållighet.”

I vårt Psynkspår på Psykisk (O)Hälsa Mässan berättade först årets pristagare som ni ser ovan och sedan de flesta av de tidigare pristagarna. Det blev en dag av 16 korta presentationer som faktiskt så väldigt mycket. Filmen kommer ni kunna titta på länge och säkert använda för diskussioner på jobbet.

 untitled

Att bli lyssnad på är en mänsklig rättighet, sa Lotta Zetterberg när hon berättade om Tjezonen som fick Egenmaktspriset 2011. 10 000 samtal per år har Tjejzonen. Målet är att stärka de tjejer som hör av sig genom att vara medmänniska. Det här är ett arbete som också ger volontärerna mycket. Verksamheten utvecklas men fler och mer behövs.

1780683_727119970665654_267275242_n

Politisk dialog, där alla var med, skola, socialtjänst, kultur och fritid och hälso- och sjukvård det var framgångsfaktor berättar Mari Rahlén-Altermark, Marie Andreasson och Katrin Larsson från Jönköping och Eksjö kommun som tillsammans med Jönköpingslandsting fick Samverkanspris 2010. I Jönköpings län försöker man nu att få alla goda delar att bli ordinarie verksamhet och en stabil grund för nya innovationer.

1512803_727124973998487_463754949_n

Norrköping fick Psynkpriset 2010 för sitt försök med Social investeringsfond. Arbetet har rönt stort intresse i Sverige. Vad är rätt att göra, hur kan vi utvärdera resultat och även räkna hem ekonomin, var några av rubrikerna när Lasse Stjernkvist, kommunalstyrelsens ordf  i Norrköping berättade om hur det gått. När man är mitt i skarpt läge syns utmaningarna och Norrköping försöker nu systematiskt med forskarstöd hitta modell och lösningar som kan förmedlas till andra.

1796705_727131560664495_1478453561_n

Lena Hök berättar om Idéer för livet, som fick Psynkpriset för Samhällsansvar 2010. Deras socioekonomiska utbildningar, deras arbete med eldsjälar och stöd till lovande projekt som familjestöd, handlar om att skapa tidiga insatser som bryter risk för negativ utveckling.

1546339_727138137330504_697470216_n

Vänersborg och Västra Götaland fick Psynkpriset Samverkan 2011: Tove Af Geijerstam och Carianne Lundvall Karlsson berättade om hur samverkansarbetet började och hur de efter en liten svacka nu är igång med ett utvecklat samarbete mellan kommun och region. Vi såg att vi hade barn ihop och bestämde att inga barn ska ramla mellan stolarna för att vi sitter i våra olika stuprör, sa Tove.

1010465_727144680663183_1527121056_n

Hagfors fick Psynkpriset för Tidiga insatser 2011. Tina Persson och Monika Andersson berättar om sin mottagning VISIT en första linjes verksamhet för barn och unga med personal från landsting och kommun. Av de som behandlades nov 2011 till dec 2012 blev 74% färdigbehandlade eller uppnått målet. Många barn kommer till och med mer än man klarar ta emot i vissa tider.

1462859_727152317329086_1754306229_n

Curt Hagqvist representerar Kungliga Vetenskaps Akademien som fick Psynkpriset Samhällsansvar 2011. Han berättade om att mer forskning är på gång vilket är glädjande eftersom kunskapsluckorna är stora. Vi behöver mer kunskap för att göra rätt.

1743572_727160720661579_1003261530_n

Ulla-Stina Berntsson, Anna Nordh och Peter Nord berättade om  Samverkanspristagaren 2012 ”En dörr in i Kungsbacka”. Deras slogan är ”stör gärna”. Direkt dialog med föräldrarna och att aktörerna samverkar så att barn och föräldrar får vara med är det viktigaste. Arbetssättet fungerar intygade både personal och föräldrar.

1654180_727176610659990_810445048_n

Anders Carlberg och Fryshuset fick Tidiga insatser Psynkpriset, Psynk Skl. 2012,
Helena Meyer representerar och gör det så bra. Hennes personliga berättelse berör oss djupt och ger oss hopp.

1653874_727183663992618_917741728_n

Berättarministeriet fick Psynkpriset för Samhällsansvar 2012. Reza Saleh berättar om deras arbete. Lust, det ska vara roligt att lära. De har valt att rikta sina insatser dit de bäst behövs och vänder sig främst till socioekonomiska utsatta områden med sina Skrivarverkstäder. Att barn får och behärskar ett skrivet språk betyder så mycket.

1601044_727189483992036_168062794_n

Till sist Lisbeth Pipping som fick Psynkpriset i kategorin Gnet 2012. Hon gör så mycket för barn i utsatta situationer, barn med utvecklingsstörda föräldrar, barn som är mobbade, barn som placeras. ”Vi måste prata om att det går att lösa. Prata om det som är bra. Vi kan lära os att leva med och i bästa fall dansa med det ”träben” som trauma i barndomen kan ge, säger Lisbeth Pipping.