Psykisk ohälsa vår största utmaning

I en ny rapport från OECD konstateras att även om Sverige är duktiga på en del inom psykisk ohälsa området så är det mycket som återstår.
”Mental disorders account for one of the largest and fastest growing categories of the burden of disease with which health systems must cope, often accounting for a greater burden than cardiovascular disease and cancerMental disorders account for one of the largest and fastest growing categories of the burden of disease with which health systems must cope, often accounting for a greater burden than cardiovascular disease and cancer”
OECD slår alltså fast att psykiska sjukdomar är den hastigast ökande kategorin av sjukdomar och som ger ett lidande som ofta överstiger cancer och hjärt-kärlsjukdom. Världens hälso- och sjukvårdssystem måste hantera detta.
Jag instämmer till fullo. Vi har gjort stora satsningar inom psykisk hälsa området i Sverige och massor av utveckling har skett. Det är bara det att det inte räcker. Ökningen av psykisk hälsa, ökad vilja att söka hjälp och den ökade kunskap om effektiva behandlingsmetoder gör att trots stora satsningar håller vi inte jämna steg med utvecklingen. Det hjälper inte att vi gör bra och rätt om det inte är i tillräcklig omfattning.
Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson säger i DN idag: ”– Det är rimlig kritik och stämmer med min egen analys. Vi är inte tillräckligt rustade när det gäller tillgänglighet till vård och gör ofta fel prioriteringar inom primärvården. Sverige och västvärlden har inte hängt med när psykisk ohälsa till stor del ersatt somatiska sjukdomar”.

Min bild är att vi under de senaste 6 åren jobbat bra och lärt oss mycket med hjälp av de statliga satsningar som gjorts och med de överenskommelser med SKL som fokuserat på viktiga delar. Men det går för långsamt och är för tröga processer. Nu måste vi använda den kunskap vi har och växla upp till en gigantiskt utvecklings explosion som handlar om insatser i förskola, skola, familjecentraler, ungdomsmottagningar, primärvård, mörda- och barnhälsovård, företagshälsovård, socialtjänst, äldrevård och specialistsjukvården. Myndigheter som Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Skolverket, Läkemedelsverket, SBU får kavla upp ärmarna, måla fartränder på kostymen och hjälpa oss att i rekordfart ta fram praktiskt användbara kunskapssammanställningar och riktlinjer. Staten får lov att se till att det finns grundutbildningsplatser som motsvarar behoven av personal med rätt kompetens, stödja utvecklings och kompetensutveckling av befintlig personal. Då kan kommuner och landsting koncentrera sig på hur vi ska omsätta kunskapen i praktiken, hur vi ska organisera verksamheterna så att vi kan säkra upp god tillgänglighet och hög kvalitet i de insatser som ges.
Tillslut: hela samhälletmåste inse att det inte är kroppsliga sjukdomar som är vår största utmaning just nu utan psykiska. Vi måste som OECD säger göra stora satsningar tidiga insatser, på lindriga tillstånd, och på svåra tillstånd på samma gång. Då kommer vi bli tvungna att prioritera om. Hela samhället måste omfatta den insikten om vi ska få politiker och tjänstemän i kommun, landsting och staten att göra tillräckliga satsningar på området.

OECD

Vi vill ofta tro att vi ligger så bra till i Sverige jämfört med andra länder men den här figuren från OECD rapporten visar att vi ligger lågt på andel som får hjälp i primärvården.  Även antalet psykiatriker, antalet vårdplatser är vi sämre än en del andra länder på.

4 reaktion på “Psykisk ohälsa vår största utmaning

  1. Psykisk sjukdom är kroppslig sjukdom. Att låtsas som att psykiatriska tillstånd inte har med kroppen eller biologi att göra är kontraproduktivt.

  2. Hejja! Stort tack för att du kämpar. Vi var många som lyssnade. Du myntade två bra ord också som jag nog snor, kommer ange upphovsmakerskan, Hjärnväg istället och järnväg och psykisk infrastruktur. Tack också för att du tig med ”mina” gamla!

  3. Jag har gjort en fasansfull upptäckt!
    Varenda hälsovård, såväl företags som vårdcentral, varenda ”friskvårdsguru”, varenda folkhälsoarbetare från ”fluortanten” till alla engagerade forskare, varenda intresserad journalist, arbetsledare och studieförbund – alla har läst fel!?

    De har läst ”symptomatiskt arbetsmiljöarbete”, men titta igen. För med den bokstavsföljden, läser i alla fall jag ”systematiskt arbetsmiljöarbete”.
    Och det får väl sägas vara ”vetenskapligt belagt” – att man bara finner det man söker, eller?

    ”Symptomen” fullständigt väller över forskareliten, som med oförtröttlig oförtrutenhet ger sig i kast med det som ”präglar” forskning – nämligen ”analysen”!
    Och det är sannerligen ett Sisyfos- arbete, som kräver sin ”vetenskapsman”, i den holistiska jakten på ”helheten”. I en fragmentarisk teoretisk verklighet som
    (o-) lyckligtvis inte varken är i fas med eller kompatibel med någon av de fyra dimensioner vi har att förhålla oss till, härute i verkligheten.

    De faktorer som sas. ”ställer till det”, upptäcks i ”parti och minut” under analysens gång. Och som någon fyndigt uttryckt: ”För den som bara har en hammare, så ser alla problem ut som spikar”. Och på något mystiskt sätt, så har forskningen mattats av och nöjt sig med att ha funnit ”orsaken” till problemet.

    Men varför då?
    Forskningen har ju kommit så pass långt, att man funnit en ”naturlag” som faktiskt är ”aningens” äldre än tiden. Denna lag lyder: ”Orsaker har anledningar och anledningar har orsaker” och det är ju fortfarande höljt i dunkel, vad det var för anledning som orsakade ”Big Bang” ?!
    Detta trots relativitetsteorin, strängteorier, svepelektronmikroskop, Hubble-teleskopet, hypersnabba datorer och partikelacceleratorer?!

    Och det är alltså utan tillgång till någon av dessa teknokratiska teorier man kan komma tillrätta med vad som är anledningen till de orsaker man med forskningens hjälp analyserat fram. Såsom varand- es orsaker till de folkhälsorelaterade symptom som är den egentliga anledningen till att man valt att forska i ämnet.
    Som Ni säkert inser, så är det inga bekymmer med att få ruljans på raljansen. ABF’s ”slogan”; ”vill Du komma framåt, gå i cirkel” tycker jag beskriver ovanstående ”fenomen” både klart och tydligt.

    Men, hur göra?
    Sluta teoretisera och tag kontakt med mig.
    Jag sitter naturligtvis inte på alla svar, men jag kan hjälpa Er att se de lösningar som faktiskt finns.

    Hur jag jobbar?
    Ja, ska jag beskriva modellen, så tar det max 10 minuter, men om Ni presenterar ett problem så får vi nog ställa in oss på att jobba riktigt effektivt i 4 timmar, men då har vi istället flera olika sätt att komma tillrätta med situationen.

    Och är det inte dags att gå till botten med problemen, innan de sänker Er?
    Glöm det där med ”vetenskap och väl beprövad erfarenhet”

    För efter fyra timmar så har Ni stiftat erfarenhet av den vetenskap Ni själva besitter.

  4. Oerhört bra skrivet. När man lider av någon form av psykisk ohälsa blir man tyvärr inte alltid så bra bemött inom primärvården. Många gånger handlar det inte om vad en sköterska/läkare säger utan vad som inte sägs, frågorna som inte ställs och hur dom får en att känna. Jag har skrivit en del om mina upplevelser av vården i min blogg som handlar om hur det är att leva med PTSD. http://scared.blogg.se/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *