På andra sidan jordklotet och ändå så lika

Vi har nu haft två mycket intensiva studiebesöksdagar i Adelaide med omnejd i södra Australien. Där är lika stora utmaningar med långa avstånd som i Sverige. Samma oro för ökad psykisk ohälsa bland unga, samma bekymmer kring ökad efterfrågan på vård som belastar systemen samtidigt som man vet att många fler borde söka hjälp, samma utmaningar med stigmatisering och bristande delaktighet i samhället för personer med omfattande behov, samma bekymmer med brist på personal i vissa delar. Det de har som inte vi har är en stor satsning på telemedicin med statliga medel. Tanken är enkel: det finns bra utrustning (fiberkabel hd-kamera och en stor bildskärm med bra upplösning) lättillgängligt runt om i landet på små sjukhus, mottagningar mm och så finns det motsvarande utrustning där det finns t.ex. läkare och psykologer som både kan göra bedömningar och behandlingar och ge konsultationer eller handledning per telelänk. Tätt samarbete, praktiska okonventionella lösningar med inriktning på att finnas nära medborgarna var ett genomgående tema. De har ett slags ”närsjukvårdskoncept” med små kliniker med all slags sjukvård och sängplatser för okomplicerade tillstånd. Där kan även viss psykisk ohälsa tas om hand och det går att då utnyttja telemedicin för att få bedömning av en specialist även om det inte finns någon på sjukhuset. För ungdomar såg vi flera olika sorters team. Australiensarna brottades också med problemet att det blev ett glapp mellan BUP och vuxenpsykiatrin samt att det behövdes en nivå före specialist. Speciella ungdomsmottagningar 15-25 verkade vara en av lösningarna där också liksom att nå ungdomar tidigt. Headspace, är ett nationellt initiativ till att skapa ungdomscentra runt om i landet. Där finns också en online och telefonsupport-service för ungdomar.

Vi var på ett centra som var inrymt i en gammal stationsbyggnad.

De har ett spännande sätt  att blanda mänskliga möten och teknik, liksom individualiserade insatser och breda webblösningar. Beyondblue hemsidan och dess innehåll vill vi också ha. De har också en uppslagsbok med råd till människor om vad de ska göra för att se till att de själva och deras familj mår bra. Den vill jag översätta…
Beyondblue

OECD rapporten som uppmärksammades igår lyfter fram precis samma problem i Sverige som de vi hör att man diskuterar här i Australien. det stärker min tro på att den ökade ohälsan har med vårt sätt att leva. Vi har lyckats minska den kroppsliga ohälsan och nu är det dags att rå på den psykiska ohälsan. Vår gemensamma utmaning!
SVD

 

Teknikens utmaningar

Jag förstår inte: Hur svårt kan det vara? Den frågan kommer upp ofta nu för tiden. Hur svårt kan det vara att få ut information om att det finns statliga miljoner att hämta? Att fylla i en enkät efter tydliga instruktioner? Att få inmatningen i kvalitetsregister att fungera? Ja, hur svårt som helst verkar det.

Särskilt olika IT system verkar vara särskilt svårt. Läser om E-dos systemet för ordination av läkemedel som i tidningen sjukhusläkaren som skriver ”Pascal är Djävulens redskap”. Systemet tar hur mycket tid för personalen som helst när det krånglar. Samma beskrivning får jag av många journalsystem. Nu finns det dessutom forskning om att det suger.

Typiskt tänker jag. Vården får alltså tag på B-laget när vi ska göra IT-system! men efter att ha läst om Försvarets problem med nytt IT-system är det kanske bara att konstatera att man måste vara otroligt bra beställare om man ska köpa IT. Bleknar så vid tanken på alla IT-projekt vi har på gång. Men till slut måste det ju lyckas…
Jag kan ju sitta nästan var som helst och, med bara min telefon eller dator, kommunicera med hela världen. Utan att fatta ett dugg hur det går till.