Tröst

Det här har varit en intensiv vecka med kast mellan hopp och förtvivlan. Från glada händelser och framgångar till motstånd, konflikter och personliga tragedier. Så där som bara livet självt kan vara. Min vecka i sin futtiga litenhet – en del i den stora världen där kontrasterna också är stora.

På det positiva kontot finns att en ny jurist Hampus har börjat på SKL och han ska jobba med psykiskhälsaområdet, vi har träffat en ny ekonomikonsult som verkar jättebra, vi avslutar ”bättre vård mindre tvång”- projektet och konstaterar att det varit framgångsrikt, P1-morgon i torsdags uppmärksammade behovet av stöd till barn som har föräldrar med psykisk sjukdom eller som tagit sitt liv, vi träffade sjukvårdsdelegationen och beredningen för primärvård och äldre som  var positiva och till sist regeringen och vår styrelse på SKL har tagit beslut om ny överenskommelse för 2013.

På den negativa sidan är att det är svårt att hitta drivande processledare och medarbetare till allt utvecklingsarbete så vi drar och sliter i samma personer, skolresultaten har inte vänt upp än, det går lite sämre med tillgänglighetsprestationen i år och vi är ännu inte framme vid hur fördelningen av 12 års psykiatriprestation blir, många signaler från kommuner och landsting om besparingar, personliga tragedier i min närhet och så skolskjutning och spekulationer kring gärningsmannens psykiska tillstånd.

Men även om det inte är riktigt klart med fördelningen av prestation -12 har vi stor tilltro till att beslut kommer i veckan och att vi kommer att se till att alla som ska få pengar enligt Socialstyrelsens bedömning kommer att få ut sina pengar. Det är många kommuner och landsting som gjort fantastiska insatser under hösten. Vi ska göra allt för att allas framsteg uppmuntras. Jag tror bara att vi kan belöna fram utveckling inte straffa.

Det riktigt trösterika är att jag har så många solidariska och mycket snälla medarbetare och att det finns kloka samarbetspartners runt om i landet. När jag, efter ett lite tungt möte på Socialstyrelsen, hade ett sent möte i fredags med Mikael Sandlund halade han upp denna disktrasa från Hjärnkoll ur sin ryggsäck. Vi enades om att det är lite motigt men att vi ska fortsätta ta gemensamma tag och då kändes allt lättare.