Projekt ger mening med livet om det inte blir för mycket…

Är det bara bra att psykisk ohälsa diskuteras mer, frågade en bekant jag mötte. Finns det inte en risk att den ökade psykiska ohälsan blir en självuppfyllande profetia till sist.  Jo, jag håller med. Det finns alltid risker och baksidor med allt. Jag tror att vi i nuläget både har en tendens att förklara för mycket med psykisk ohälsa, samtidigt som vi inte alls i tillräcklig utsträckning upptäcker och behandlar psykiatriska tillstånd som skulle kunna botas eller lindras betydligt.

I en artikel i läkartidningen skriver Herman Holm och Bo Knutsson om att ”vi saknar ett systematiskt arbete kring de psykosociala faktorer som utlöst, bidragit till eller underhållit det psykiska illamåendet.” Så lågt håller jag med kollegorna.  Däremot är jag inte säker på att de har rätt när de säger att det medicinska paradigmet är en starkt bidragande orsak till de ökande talen av psykisk ohälsa. Jag tror att det är många orsaker till att vi ser ökande psykisk ohälsa i dagens samhälle. Den viktigaste faktorn tror jag är att vi idag är att vi har ett samhälle som sliter på hjärnan. När människor slet ut sina kroppar i industrin kallade vi tillstånd med värk, inflammation och förslitna leder för sjukdomar, även om de tydligt var reaktioner på en livssituation och den miljö, de aktiviteter, som kropparna utsattes för. När samhällets krav, människans egna önskemål om prestation inte överensstämmer med människans förmåga, har vi – vare sig det handlat om kroppsliga eller själsliga tillkortakommanden – sjukdomsförklarat. Jag håller helt med om att vi måste ifrågasätta den explosion av diagnoser vi ser i vissa sammanhang. Våra checklistor och diagnostiska manualer kan leda till att vi tappar bort den sammanhållna kliniska bedömningen och tittar för mycket på gränsvärden och kriterier som är uppfyllda. Att ta med helheten, att se till den livssituation, det sammanhang, det samspel som personen interagerar i kan vara svårt. Det hindrar inte att vi måste bli bättre på att göra bra bedömningar, utredningar och se till att psykiatrin blir riktigt vass på att använda diagnoser på ett klokt sätt.

Internetbehandling mot lindriga depressioner är lika effektivt som sedvanlig depressionsbehandling visar en studie vid Göteborgs universitet. 16 vårdcentraler har deltagit och forskarna tror att detta kan betyda mycket för att vården ska kunna motsvara behovet av KBT behandling

I en rapport från Inspektionen för Socialförsäkringen rapporteras om positiva effekter utifrån Rehabgarantin och den beskriver att KBT (men denna gång genomförd av en terapeut)  minskar sjukfrånvaro och förbättrar hälsan hos dem som inte var sjukskrivna

”Den största gruppen inom garantin är personer med lindrig eller medelsvår psykisk ohälsa, men som inte är sjukskrivna. För dessa hade behandlingen positiva effekter eftersom deras sjukfrånvaro minskade med ungefär 35 procent per år. Även antalet vårdbesök och föreskrivna läkemedel sjönk efter behandlingen. För sjukskrivna KBT-patienter fanns inga positiva effekter. ”Resultaten bekräftar tidigare resultat som visat att rehabiliteringsinsatser torde ha bäst förutsättningar att göra nytta innan personen blivit sjukskriven”, säger Per Johansson som är en av rapportförfattarna.

Så till sist två rubriker ur kvällspressen som  tilltalade mig.  Chansen att uppleva ett meningsfullt liv ökar om man har något eller några projekt på gång, enligt en studie som presenteras i SOM-institutets senaste bok. Att finnas i ett sammanhang och att göra saker som är bra även för andra, ökar meningsfullheten.

Och så en undersökning som visade att medarbetarna blir mer produktiva om de sitter i samma rum som chefen. Det stöder ju min framtidsspaning och ledarskap här om veckan.