Samhället behöver hjärnan – Psykiska ohälsan ökar

Jag tycker att det är hög tid för skolan, alla arbetsgivare, hälso- och sjukvården – ja, alla samhällsaktörer att gemensamt ta tag i den ökande psykiska ohälsan.

Dagens samhälle sliter mer på hjärnan än på övriga kroppen. Cirka 40 procent av dagens sjukskrivningar beror på psykisk ohälsa. Var tionde ungdom tycker att livet känns meningslöst. En tredjedel av svenska ungdomar i åldrarna 15–24 år tycker att livet är svårt. Var tionde är missnöjd med sin tillvaro och lika många upplever livet som meningslöst. (Siffrorna kommer från Ungdomsrapporten.) Vi kan inte vänta längre – det är dags för breda samhällsinsatser.

Den psykiska ohälsan ökar i alla grupper. Bland ungdomar ser vi tecknen på detta bland annat i skolsköterskornas hälsosamtal, i rapporter från Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen om ökad stress, depression, självskadebeteende och läkemedelskonsumtion.

Dagens samhälle, både arbetsliv, skola och fritid, ställer stora krav på människors mentala funktioner och hjärnor.

Vi ska vara sociala, utåtriktade, framåt, vi ska ta för oss, skapa vår egen dag och framtid varje stund. Vi ställer höga krav på snabb kommunikation, vi upplever konstant tidsbrist och brådska. Kort sagt; vi har i dag fler möjligheter än vad som ryms i våra liv.

Sammantaget ställer detta stora krav på hjärnan och våra hjärnor är fortfarande i stort sett desamma som när våra förfäder levde på savannen. Vi har utvecklat mönster och strategier under årtusenden som sedan blivit omoderna på bara några hundratal år.

Är ökad psykisk ohälsa då en oundviklig utveckling?

Jag tror inte det. På samma sätt som vi människor tidigare lärt oss hantera utmaningar och påfrestningar, till exempel från primitiva levnadsförhållanden till moderna, kommer vi också lära oss parera dagens påfrestningar. Frågan är bara hur många människor som ska fara illa under tiden och hur mycket lidande och resursslöseri vi kommer att drabbas av.  Det är dumt att vänta. Det är dags för kraftfulla, tidiga, generella insatser överallt i samhället.

Så tacksam!

Boken Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf kom ut 1970. Jag läste den någon gång i mitten av 70-talet. Tror att jag gick i gymnasiet. Då gjorde den ett enormt intryck på mig. Jag blev tagen av hennes slitsamma livshistoria men också enormt uppmuntrad av att en städgumma kunde skriva en så bra bok. Det gav mig hopp om att det som min pappa sa var sant. Att oavsett bakgrund kunde man skaffa sig bildning. Genom utbildning, ja genom att ta vara på möjligheten att gå i skolan och skaffa sig ett bra jobb, kunde man se till att skapa sig ett bra liv.

Jag tog chansen och pluggade på. Jag fick förmånen att läsa till en bra examen  och har sedan fått möjligheten att ha spännande givande jobb varenda dag. En stor tacksamhet bubblar upp inom mig när jag tänker på detta. Gör det eftersom jag hör om en ny bok: Att bära sin egen kropp – en rapport, av Cecilia Persson. Den utgår bland annat från Maja Ekelöfs bok. Cecilia konstaterar, om jag fattar rätt, att utslitna kvinnor i utsatta situationer finns kvar idag liksom då på 70-talet.  Fortfarande så att kvinnor med låglönearbeten har en sämre hälsa, är kroppsligt utslitna av jobbet men lever också ett mindre hälsosamt liv med sämre mat, mindre motion och hög stress på grund av stort ansvar och pressad ekonomisk situation. Varför? Frågar journalisten i reportaget.

Dessutom en ökad andel med höga sjukskrivningstal för psykisk ohälsa skulle jag lägga till. Konstigt att vi inte fokuserar mer på detta. Som arbetsgivarorganisation borde vi på SKL göra en storsatsning på detta. Det är i stor utsträckning våra medarbetare i kommuner och landsting som har de stora sjukskrivningstalen. Det är inte bara för att bättre ta hand om medborgarna som behöver vård och stöd som vi ska driva utvecklingsarbete kring psykisk hälsa. Det finns stor anledning att göra detta som arbetsgivare också.

På tal om Psykiatrisatsning. Igår hade vi ett stormöte som inleddes med en förmiddag om Överenskommelsen 2013 och där vi noga gick igenom kraven för att kommuner och landsting ska kunna ta del av de prestationsbaserade stimulansmedlen. Vi hade ovanligt många tittare på webbsändningen direkt och den kommer ligga för fortsatt tittning på vår hemsida www.skl.se/psykiskhalsa.

Eftermiddagen fortsatte vi att mer detaljerat prata om ”Samordnade Individuella Planer” (SIP). Gripande berättelse av två mammor och sedan goda exempel och kunskapsutbyte.

Åter igen en mycket spännande och givande dag. Jag är så tacksam.