Rättspsykiatrin på agendan

Citat

Rättspsykiatri är ett svårt och komplicerat ämne och nästan omöjligt att förklara enkelt i TV. Det kände jag mycket tydligt i kvällens Agenda. Samtidigt är det mycket viktigt att rättssäkerhet, vårdkvalitet, ekonomi och hela organisationen/systemet liksom lagstiftningen diskuteras. Det finns mycket som skulle behöva fungera mycket bättre än idag. I media just nu diskuterar vi flera frågor på samma gång vilket inte gör det hela lättare att förstå. Jag ska försöka lite kort förklara var jag står i de olika frågorna.

1. Om vi börjar med vårdfrågan. Vad ska man göra när patient och sjukvård inte är överens? Om förtroendet mellan patient och vården inte är bra brukar det inte bli någon bra vård. För mig är det självklart att patienter som vårdas för ett psykiatriskt tillstånd har samma rätt som patienter med en kroppslig sjukdom att få så kallad second opinion, det vill säga en förnyad bedömning hos en annan läkare eller annan vårdverksamhet. Det finns i Hälso- och sjukvårdslagen som är den grundläggande lagstiftning som gäller även den som är inlagd enligt ex lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT. Om personen dessutom vårdas i tvångsvård, enligt LPT eller LRV (lagen om rättspsykiatrisk vård), är det ännu viktigare att vi är frikostiga med förnyade bedömningar eller att ta in andra experter för att ge råd och ny kunskap. Vård som vi tvingar människor till, vård som man inte själv kan välja måste vara av högsta kvalitet.
Dessutom är ett gott samarbete, en förtroendefull relation, nödvändigt för att få ett bra resultat och en förutsättning för en effektiv rehabiliteringsprocess. Det betyder att om det blir konflikt, saknas förtroende eller på annat sätt kör ihop sig mellan patient och vårdföreträdare, så är det naturliga att man ber någon annan vårdgivare att ta över. Det gäller oavsett specialitet. Jag förstår inte varför man tvekar att ge en förnyad bedömning när någon vårdats länge. Om en kollega kan komma med nya infallsvinklar som ger bättre vårdresultat har man på nolltid sparat in stora kostnader och mycket lidande.

Jag ska försöka skaffa mig en bättre bild på hur vanligt det är att man ger möjlighet till, och hur ofta patienter utnyttjar, second opinion.

2. I TV inslaget framförde en professor i rättspsykiatri att han misstänkte att vissa landsting vårdar patienter onödigt länge i rättspsykiatrin om det är en patient från ett annat landsting. Det skulle i så fall handla om patienter som kommer från kriminalvården och som skulle kunnat skickats tillbaka till fängelset tidigare eller patienter som skulle kunnat transporterats tidigare till sitt hemlandsting.
Om det förekommer att patienter ”hålls kvar i rättspsykiatrisk vård” för att en klinik vill tjäna pengar på att ett annat landsting ska betala för ”onödig vård” vill jag tro att alla landstingsledningar omedelbart säger att så får det inte gå till. Jag tar också för givet att vi alla tar avstånd från att patienter i det egna landstinget får sämre vård än om det  är en utomlänspatient som något annat landsting betalar för. Jag antar att alla landstingsledningar vill att vi ska ha ett förtroendefullt samarbete där vi kan lita på att vi inte lurar varandra.

3. Vår nuvarande lagstiftning där rättspsykiatrisk vård både är vård och en påföljd, innebär problem. Systemet gör att det i vissa fall blir orimligt stora skillnader om du får påföljden fängelse eller rättspsykiatrisk vård. En person i kriminalvården friges vi strafftidens slut, oavsett om det finns risk för återfall eller inte. För den som vårdas i Rättspsykiatrin gäller ofta att även sociala förhållanden och risken för återfall ligger till grund för beslut om utskrivning. Det förslag som kom först från Psykiatrilagsutredningen och som byggde på ett tidigare utredningsförslag, Psykansvarskommittén. I nuläget verkar det som om det inte blir någon större lagändring, vilket jag tror är synd. Det finns en rädsla för att det nya systemet skulle innebära att många människor skulle låsas in långa tider i särskilda skyddsåtgärder men just det problemet att människor kan bli kvar i många år trots att de man gjort var ett ringa brott. Redan idag ställs mycket större krav på den som ska skrivas ut från Rättspsykiatrin än vad många tror, och större krav än vad som ställs på kriminalvårdens klienter.

4. Om vi tycker att det är viktigt med likvärdig vård när vården är frivillig så måste det gälla i än högre grad för vård vi tvingar människor till. Jag vet att det finns mycket vi kan förbättra i heldygnsvården, både rättspsykiatri och allmänpsykiatri. Vårt utvecklingsarbete med ”Bättre vård, mindre tvång”, där vi nu haft med mer än 150 enheter, visar att det finns mycket som kan förbättras med enkla medel. Sedan finns det en hel del som kommer kräva mer omfattande förändringsarbete. Både enkla och svåra förbättringar måste vi göra.

5. Är Rättspsykiatrin rättssäker? Ja för det mesta skulle jag säga men även här kan det bli bättre. Om en patient råkar ut för en dålig doktor, en dålig advokat och en domstol som inte gör ett bra jobb då är inte systemet säkrare än att det kan bli fel. Alltså kan det finnas anledning att se över systemen och lagstiftningen. Detta talar också för att patienten ska ha möjlighet att inte bara överklaga intagning och om personen ska fortsätta vårdas, utan även ha rätt att få en förnyad bedömning av innehållet i vården. Här kan behövas åtgärder som tillförsäkrar även den som inte orkar driva sin egen fråga hjälp med detta.
Även domstolarnas sätt att döma, förvaltningsdomstolarnas sätt att hantera förlängningar av vård och överklaganden måste vara likvärdiga. Eftersom domstolarna är fristående kan även deras arbetssätt och bedömningar skifta. Självklart måste alla förvaltningsdomstolar se till att ha riktigt duktiga expertläkare till sitt förfogande som verkligen träffar patienterna.

Det finns en del som talar för att man åter skulle försöka få Rättspsykiatrin att bli statlig. Visst kan det finnas vissa fördelar men jag tror att vi måste tänka till ordentligt vilka nackdelar det kan innebära.

Förhoppningsvis fortsätter diskussionerna. Jag vet att det troligen kommer tas upp några frågor som är delar av Psykiatrilagsutredningens förslag och att det troligen handlar om elektronisk kommunikation och om tvångsåtgärder. det är bättre än inget.

Tvångsvård som nyhet och debatt

Som en glad nyhet denna ödesdag, 12/12-12, berättar SKL i dag om det framgångsrika arbetet i projektet ”Bättre vård – mindre tvång”.
Vi tror att vi gjort det största genombrottsprojektet i landet, både räknat i antalet genombrottscykler och i antal deltagare.
Fantastiskt att så många slutenvårdsavdelningar gjort ett så ihärdigt arbete!

Debatten i Dagens Medicin fortsätter. Förra veckan skrev Per Sternbeck och Torsten Kindström ett debattinlägg om förslagen i Psykiatrilagsförslaget angående tvångsvård.
I dag publicerades mitt svar.
Jag är glad över debatten – tvångsvård är bland det svåraste vi gör i psykiatrin. Resonemangen kring tvång är relevanta även på andra håll i samhället och vi blir klokare om vi tänker tillsammans!

Laddar också för samtal i P1 morgon tillsammans med Gunilla Wallén från SPES om självmordsrisken för barn och unga som har föräldrar med psykisk sjukdom eller missbruk och vilket stöd samhället kan erbjuda. En helt ny rapport från KI ligger till grund för vårt samtal.

Avstamp

Det är helt underbart att få avsluta ett projekt när man vet att det strax är dags att starta ett nytt med utgångspunkt från det gamla. Bättre vård – mindre tvång projektet hade avslutande referensgruppsmöte idag. Alla var överens om att det gått bra och att vi vill ha en fortsättning. Jag tror att det är nyttigt att avsluta projekt. Att göra saker avgränsat, sätta upp mål, utvärdera och dra lärdomar. Så kan man sätta upp nya mål skapa nytt projekt på en klokare och mer erfaren nivå nästa gång. Så hoppas jag att vi får göra denna gång också.

Vi avslutade dagen med Psynkens julfika. Skinkmacka och julmust med alla psykisk ohälsa/hälsa projekt. Många glada entusiastiska människor från våra projekt, närliggande verksamheter, myndigheter, brukarorganisationer. En känsla av julglädje och framtidsoptimism gick genom rummet eller så var det tomten som uppfyllde Psynkens önskan. Vi ska synkronisera våra krafter.

Julfika med Psynken

Tro på människan, älta inte misslyckanden, upprepa det som går bra.

Läser detta i ett nummer av Affärsvärlden som jag hittar på tåget hem. Pär Boman, vd för Handelsbanken, är korad till ”Årets ledare”. Pärs syn på ledarskap är att man kan lära sig att lösa ledarskapsuppgifter. Han säger att det finns en stor industri som kapitaliserar på det faktum att många har dåligt självförtroende i ledarrollen. Hans egen erfarenhet är att de flesta ledaruppgifter går att lösa med lite sunt förnuft och att de flesta kan lära sig det.
Det känns befriande att läsa någon som inte gör det så svårt. Vi funderar mycket kring ledning och styrning som en viktig del i utvecklingen av skola, vård och stöd.

Hade exempelvis en kul träff på eftermiddagen med våra temaledare för Sociala investeringar och Tidiga insatser, Scandia, Stefan Ackeby, Ingvar Nilsson och några från kansliet. En del av diskussionerna handlade om hur vi får till det vi vet vi borde göra.

Annars präglades även denna dag av att försöka ro iland insamlingen av data kring prestationerna. Vi har i alla fall sett att alla klarar prestationen kring heldygnsvården och det är riktigt roligt. Tänk att vi kunde påverka arbetet med tvång!
Vet också att SKLs styrelse tog remissyttrandet om psykiatrilagsutredningen.

Jag tror på människan!
Nu kan vi alla ha en riktigt god helg…

 

Tvångsvård och rättssäkerhet

Jag är just nu på väg till Stockholm för att vara med i direktsändning i Agenda. Det ska handla om tvångsvård och hur rätssäkert vårt system är. Vilken ställning har patienten gentemot chefsöverläkare och domstol. Lite prirrigt kan jag erkänna. det är ett svårt ämne, Jag ska göra mitt bästa. Det är i alla fall bra och ett steg framåt att det finns intresse för de här frågorna och att psykiatrins alla delar kommer upp till diskussion.